Nej, faktiskt inte alls, tvärtom lagen (avfallsförordningen 2020:614) är väldigt tydlig med att alla hushåll SKA sortera ut avfall som utgörs av
1. trädgårdsrester (1§)
2. biologiskt nedbrytbart livsmedel (1§)
3. returpapper (2§)
4. papper och kartong (4§)
5. plast (4§)
6. metall (4§)
7. färgat glas (4§)
8. ofärgat glas (4§)
9. flaskor och metallburkar som det är pant på (4§)
10. elektriska och elektroniska produkter (5§)
11. batterier (förordningen (2008:834) om producentansvar för batterier)
12. bilar (5a§)
13. däck (5b§)
14. spilloljor (6§)
15. isolerolja (7§)
16. bygg- och rivningsafvall som i sin tur sorteras i trä, mineral, metall, glas, plast och gips
(10§)
17. farligt avfall, dvs avfall som är farligt för hälsa eller miljö (11a§)
18. brännbart avfall (12§)
Från och med nästa år, 2025, tillkommer också textilavfall (3a§) till de avfallsslag som inte får slängas i restavfallet utan SKA sorteras ut.
En hel del, eller hur? Det är kommunen som ska organisera och ta emot avfallen 1-8, 10, 14-18, i övriga fall är det den som producerat eller importerat varan som ska organisera insamling av avfallet ifråga.
Producentansvar, vad är det?
Kort sagt är det bestämmelser som lägger ansvaret för avfall på den som producerat eller importerat varan som nu är avfall. Självklart kan man inte köra runt och lämna tillbaka avfall till alla dessa 10.000-tals producenter. Producenterna har istället anslutit sig och gått samman i organisationer som då har att så långt det är rimligt och görligt återvinna sina resp avfall. I vissa fall ska dessa organisationer också se till att avfallet samlas in.
Lagarna om producentansvar är ganska lika inom hela EU och har sin upprinnelse i en stor FN-ledd miljökonferens i Rio De Janeiro 1992. Där kom man nämligen överens om den då helt banbrytande idén att det är förorenaren som ska betala: ”The Poluter Pays Principle”. Ganska fiffig tycker i alla fall jag.
Nyheter – Stor förändring 2027
1 januari 2027 inträffar en stor förändring. Förordningen (2022:1274) om producentansvar på förpackningar stadgar nämligen att från det datumet måste alla kommuner i landet tillhandahålla hushåll fastighetsnära insamling av pappers-, plast-, glas- och metallförpackningar (6 kap 4§)*. Idag räcker det med att erbjuda den insamlingen på s k lättillgängliga insamlingsplatser, i dagligt tal återvinningsstationer.
Jaha, vad innebär då det i praktiken? Jo, du ska senast detta datum få hämtning av pappers-, plast-, glas- och metallförpackningar vid eller på fastigheten. Detta då utöver den hämtning av mat- och restavfall (eller brännbart avfall som en del kommuner valt att kalla det) som du troligen redan har idag. Det kan komma som ett erbjudande, eller möjligen ske som en obligatorisk utökning av hämtningen till då 7 fraktioner (glas delas i Sverige in i färgat resp ofärgat). Det bestämmer din kommun.
4-fackskärl
Hur ska då det gå till? I ett mindre antal kommuner hämtas dessa 7 fraktioner redan idag och då tillsammans med den 8.e fraktionen returpapper vilket i dagligt tal typiskt är tidningar och reklam. Det sker i två stycken s k 4-fackskärl, klumpar på vanligen 370 liter som invändigt är avdelade i 4 fack.
Som jämförelse så är kärlen för mat- och restavfall oftast på 140 eller 190 liter. Hämtningen från villor sker i de flesta fall var 14.e dag av det kärl som innehåller matavfall och varannan eller var 4.e vecka av det andra kärlet.
*undantagna från kravet är fastigheter där det anses orimligt med fastighetsnära insamling, t ex att fastigheten är otillgänglig för stora sopbilar.
Det förutses att det är den här typen av hämtning i 4-fackskärl som kommer att bli den vanligaste. En annan insamlingsmodell är s k olikfärgade påsar som förekommer i ett 30- tal kommuner idag. Avfallet samlas in i två olikfärgade plastpåsar, t ex gröna för matavfall och någon annan färg för restavfall. Påsarna läggs i samma kärl och den gröna sorteras sedan ut maskinellt på en sorteringsanläggning.
Det här systemet kan byggas ut med färger på påsarna för ytterligare fraktioner.
Idag är det som jag känner till bara Eskilstuna som byggt ut det här systemet till 6 påsar – mat- och restavfall, pappers-, plast- och metallförpackningar samt returpapper. Nackdelen med detta system, som förvisso kan uppfattas som bekvämt för hushållen som slipper de stora 370-liters kärlen, är att sorteringsanläggningen är relativt dyr att investera i och innebär också att kommunen måste ta ansvar för relativt dyra drifts- och underhållskostnader. En annan kritik är att matavfallet ska läggas i en plastpåse. Det blir svårbegripligt för den vanlige medborgaren att det ska vara så viktigt vad man lägger i matavfallet när det sen ändå bara läggs i en plastpåse. Budskapen kolliderar. Alla kan ju inte veta att påsen sedan öppnas maskinellt och påsen tas bort på sorteringsanäggningen.
0 kommentarer